Var var jag?
Vi tryckte på paus och jag tittade i titthålet som Bostaden Umeå så generöst försett vår dörr. Det var mörkt i trapphuset, så jag öppnade oskyldigt dörren och ser, inte en, utan tre uniformerade poliser stå i trapphuset. De är samtliga ett huvud längre än mig, och samtliga mentala Kung-Fu-uträkningar säger att jag endast kan Roundhouse-sparka två av dessa så jag lät dem tala. Läs: Jag kanske bajsade på mig lite grann. Poliserna tränger in i vår lägenhet. De vill prata med mig. Någon har hört en kvinna skrika. Hallen är mörk då jag inte orkat montera upp en lampa trots att jag bott här hur länge som helst, så poliserna får använda sina ficklampor. Då de kommer in i vardagsrummet ser de oss tydligt. Mjukbyxor. Tekoppar. Komediserie på tvn. Ganska snabbt undrar polisen om vi har en surround-anläggning. Vi har alltså inte en osynlig surroundanläggning. Poliserna säger att ljudet kan ha kommit från någon annan lägenhet.
Plötsligt minns jag att jag och Elvira hade ett mindre vattenkrig tidigare den kvällen. Kanske hade någon överspänd granne misstolkat vårt springande och tjoande som att jag använt en kvinna som boxboll. Hur som haver försvann polismännen snabbt med en kommentar om att vi såg välmående ut. Efter att de gick spöade jag skiten ur Elvira. Skojade. Sen dess har vår äldre, kvinnliga granne tittat skeptiskt på mig och i hissen en gång frågat Elvira hur det var. Då Elvira sa att allt var superbra fick hon följdfrågan "Men hur är det?".
Jag påminns om avsnittet av Curb your Enthusiasm då Larry blir anklagad för att ha misshandlat sin fru. Hur du än gör, vad du än säger så har det hänt i huvudet på den som ringde polisen. Det har nu gått ett tag sen det inträffade, och inga fler polisbesök. Dock ska tilläggas att det är creddigt av snuten att ens ta sig till oss så snabbt på så diffusa instruktioner som de måste ha fått. Grannen menade ju också väl, men jag skulle vilja be henne att bli lite bättre på sina tolknings-skills.
Plötsligt minns jag att jag och Elvira hade ett mindre vattenkrig tidigare den kvällen. Kanske hade någon överspänd granne misstolkat vårt springande och tjoande som att jag använt en kvinna som boxboll. Hur som haver försvann polismännen snabbt med en kommentar om att vi såg välmående ut. Efter att de gick spöade jag skiten ur Elvira. Skojade. Sen dess har vår äldre, kvinnliga granne tittat skeptiskt på mig och i hissen en gång frågat Elvira hur det var. Då Elvira sa att allt var superbra fick hon följdfrågan "Men hur är det?".
Jag påminns om avsnittet av Curb your Enthusiasm då Larry blir anklagad för att ha misshandlat sin fru. Hur du än gör, vad du än säger så har det hänt i huvudet på den som ringde polisen. Det har nu gått ett tag sen det inträffade, och inga fler polisbesök. Dock ska tilläggas att det är creddigt av snuten att ens ta sig till oss så snabbt på så diffusa instruktioner som de måste ha fått. Grannen menade ju också väl, men jag skulle vilja be henne att bli lite bättre på sina tolknings-skills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar